Värst vad jag har blivit flitig då! Nu har den här bloggen faktiskt fångat mitt intresse riktigt ordentligt. Kan vara skönt att skriva av sig en aning ibland - känns så otroligt lättande när man är medveten om att ingen läser den! -. En avkoppling från den ytte världen så att säga.
Idag har jag faktiskt fått lite gjort! Nej, inget vettigt men ändå. Jag har tillsammans med min mor och min storasyster kört runt i HELA Mönserås (för ni som vet inte är så stort) för att leta efter någon jäkla möbelaffär. Vi hittade den till slut men belv allt annat än tillfredställda.
Som en blixt salgen från himlen bestämde vi  oss, Johanna och Jag för att gå på bio! Eftersom att vi kvällen innan - av ren slump - hade kollat på två Sex and the city avsnitt, var det ju alldeles förträffligt att gå och titta på långfilmen som är ute på bio just nu. Vi drog dit i Johannas lilla Nissan Micra. Vi satte oss sedan bekvämt tillbakalutade i varsin biostol med varsin cola i handen och satt där de kommande 2,5 timmarna. Filmen var bra, behaglig och för en gång skull smugglade jag inte upp moblien ur fickan & tittade på klockan och tänkte - Åh.. Är den inte slut någon gång!? Bara det gör mig förvånad. Filmen var skön, inte för att jag tittat särskillt mycket på serien som har gått på tv, men man hittade snabbt den röda tråden i storyn och följde enkelt med i handlingen.
 
Nu, mina kära damer och herrar ska jag dra mig till kojs!
            ¤      ¤ ¤
Godnatt! ¤ (( ¤  ¤
                ¤      ¤ 

---

Dagens låt : Loke - Expojkvännens sång

" Du vet hur jag brukar låta! Dramatisk och pretentiös.
 Du som läste mina tankar, och värmde mig när jag frös.
 Du vet att jag aldrig gör er illa. Att jag kommer va äckligt generös.
 Men hela tillvaron känns så jävla meningslös.

 Jag vet jag borde inte älska så förtvivlat som jag gör.
 Från djupet av min självömkan. Jag vet!
 Det finns risker med kärleken och det svider när den dör
 men det var du som talade om evighet.

 Så nu planterar jag ett träd. Dödens träd. En idegran.
 Jag låter dig flyga vackra fågel. Nu är du fri och jag är human.
 Men jag ska rista in ditt namn i trädets svarta, brända bark.
 För jag kan älska mer än någon annan men jag har svårt för att vara stark. "